Mot nya mål.

Nu har jag då bestämt mig.....

Ja vadå undrar man säkert...
Ska börja träna seriöst... har ju gått å degat ner mig under sommaren/hösten.
Så nu är det till att ta fram löparskorna och bege sig ut. Till sommaren ska jag ha bra kondis..så är det bestämt.

Men det kommer inte bli lätt. Är så svårt att gå ut själv och springa men nu har jag gett mig faan på att ta tag i det. Å känslan efteråt är ju så bra.

Så vad har mer hänt sen sist....
Ja du...inte så mycket....veckan med barnen bara rusar förbi....det känns som den går mycket fortare än den utan barn. Dock ska sägas att veckan med barnen är den man alltid vill ha. Se sina barn växa upp är så himla underbart. Bara man tittar på dem mår man så himla gott.

Annars har jag ju suttit en del vid datorn. Så lätt att fastna på dessa dejting-sajter. Och det finns en hel del trevliga människor där ute. Som liksom jag söker den stora kärleken. Men ännu har jag inte träffat nån irl....och vet inte om det kommer ske heller.

Igår fick jag dock flera mycket goda råd av en person. Rådet var att inte leta utan njuta av singel livet och sedan när man minst anar det så kanske man träffar nån.
Och personen har ju rätt. Så dåligt är ju inte livet som singel. Man kan göra vad man vill och när man vill. Så nu till löfte nummer 2. Njut av livet. Lev varje dag som om den vore din sista.

Sist men inte minst ska jag ut och resa i helgen. Kan inte avslöja vart och vilka jag ska träffa men lovar lämna en utförlig rapport på Söndag kväll.

Sköt om er därute och glöm inte göra snöänglar...hihi..

Många kramar Sami

Meningen med livet...

Vad är meningen med livet? Vi lever ju ett kort tag på denna underbara jord och glöms säkert bort rätt fort då vi gått vidare. Min mening med livet har alltid varit att skaffa barn. Då jag nu har 2 underbara söner är ju frågan vad nästa steg är? Har alltid drömt om det typiska svenssonlivet....radhus, många barn, vara gift, hund och Volvo ...hela kittet ha ha....

Men som jag skrivit om innan...hur hittar man en livskamrat? För det är ju typ det enda jag saknar just nu. Jag har 2 underbara söner, bor bra, har underbara vänner och ett ok jobb. Ska det vara så svårt för just mig att hitta någon? Det måste ju finnas en tjej därute som vill leva med mig. Jag tycker ju att jag har en hel del bra kvalitéer som kille. Är snäll, romantisk, charmig, gillar att lyssna och är barnkär. Oj vad man skryter nu då.... Men är det ingen som ser det?

Jag har genom åren alltid haft lätt att prata med tjejer. Men mitt problem är att jag bara blir kompis med dem. Jag är nog för snäll. Mig vill man ha som kompis. Jag ställer alltid upp, är en god lyssnare och tror jag är rolig att umgås med. Men det är samtidigt en svaghet. Tjejerna är helt enkelt nöjda med att bara vara kompis med mig istället för att se mina sidor som en blivande pojkvän. Ibland känner jag mig bara som nån som är bra att ha så länge man inte själv hittar nån. Visst kan man vara vänner, inte det jag menar....

Men jag kanske måste ändra mig lite. För det är ju inte fler vänner jag vill i första hand utan en livskamrat. En tjej som man kan prata om allt med. Dela allt med. Hon måste ju finnas där ute. Har ju varit singel ett bra tag nu och känner verkligen att det är dags att hitta någon. Så hur gör jag....det är den stora frågan....

Ja som ni märker så går sökandet vidare...har någon nått bra tips är det bara höra av sig...Kram Sami

Mina 15 sekunder i solen....

Ja hur ser mitt liv ut idag?'

Innan jag skriver nedan vill jag påpeka att jag absolut inte tycker jag e märkvärdig eller tror jag är nån kändis.....bara så alla vet det.....

Efter sommaren och allt vad det innebar så måste jag medge att det känns märkligt att folk faktiskt känner igen mig. Och visst jag klagar inte..är man med i TV får man kanske räkna med det. Men helt ärligt trodde jag inte nån förrutom mina vänner skulle lägga märke till mig i programmet. Jag menar..det är ju ändå mammorna som det handlar om, vi killar är ju bara med lite här och där. Men det är enormt viken kraft tv har. Det kunde jag inte tro i min vildaste fantasi. Visst satt några av oss som gick långt i Veronicas grupp och lekte med tanken men jag avfärdade det som osannolikt. Men det är faktiskt många som känner igen lilla mig. Jag tycker inte jag har gjort något märkvärdigt. Jag var med i ett dejting program på TV och sedan att det vart så populärt och att just gruppen jag var med i vart mycket i fokus är väl bara ren tur....

Jag tänkte aldrig under inspelningarna att jag skulle göra på ett visst sätt för att synas mer. Som jag skrivit innan har jag varit mig själv hela tiden. Sedan att det vart rätt mycket fokus på mig är väl en kombination av att jag alltid säger vad jag tycker och att andra var mer försiktiga. Det är väl bra TV som de säger.....Tycker dock att man alltid ska vara sig själv. Självklart önskar jag ibland att jag istället för att säga rakt ut vad jag tycker borde hålla det för mig själv men gjorde jag det skulle det inte vara jag.

Så när jag för första gången såg att folk verkligen kände igen mig tyckte jag det var pinsamt. Och i början tänkte jag alltid på att: undra vad de tänker om mig?
Men nu har det ju gått ett antal veckor och jag har till och med hunnit åka ur programmet så nu e jag snart mitt vanliga anonyma jag igen ler.. Reaktionerna har mest varit positiva. De flesta säger att de tycker jag varit bra som verkligen vågat visa känslor trots att det varit TV och att jag vågade lämna ut mig så som jag gjorde. När vi var på Golden Hits med delar av tv-gänget var det faktiskt flera som kom fram och sa att jag gjort det bra och att de gillade min tid där. Det gjorde mig fruktansvärt stolt men också generad. Så alla ni som kom fram...Stort tack för de fina orden.

Självklart har myntet 2 sidor och jag har även fått en del mindra roliga åsikter. Har fått brev hemskickade där personer tycker det var tur att Veronica skickade hem mig och att jag borde söka hjälp med mera....även folk har ringt på min mobil och lagt på luren. Jag tycker inte det är fel att folk har negativa åsikter om mig..det är faktiskt riktigt lärande det med. Dock är det trist att folk inte vågar skriva sina namn och stå för åsikterna. Jag respekterar alla som har en åsikt..både dåliga och bra, men våga stå för dem om ni skickar brev. Skriver man bara ett förnamn tar jag inte det på lika stort allvar. Dock fascinerande att folk lägger ner sån tid på att först hitta min adress, sen skriva ett brev och sedan skicka det...för jag var med i ett dejting program på TV..det är som sagt mycket fascinerande..

Till alla där ute...ha det bäst..kram Sami

Kärleken!

Varför ska det vara så svårt med just kärleken????

Det är ju ändå det finaste som finns. Att man har nån som alltid finns där och som man vet att man kan prata om allt med. Jag saknar det så oerhört mycket. Att få gå och hålla handen eller bara se in i ett par ögon som man älskar å den personen älskar en tillbaka. Nu när höst mörkret har lagt sig över vårt fina land är det extra tungt att vara singel. Jag har ju ändå varit singel i drygt 3 år tror jag det är. Visst har man träffat några men det har alltid blivit korta strul..av olika anledningar. Nu känner jag dock att jag verkligen vill träffa någon och ha ett seriöst förhållande med.

Det komiska är dock att jag tror mig ha hittat den perfekta flickvännen men hon verkar inte se på samma sätt som jag. Tjejen jag tänker på har allt...hon är charmig, gullig, har fantastiska ögon, gillar samma saker som mig och får mig att skratta. Sen att hon är världens snyggaste tjej gör ju inte saken sämre. Hon kan titta på mig å totalt läsa hur jag tänker. Och bara hon tittar på mig ler jag så där fånigt. Bara jag tänker på henne blir jag glad. Dock vet jag ju förstås inte om vi skulle funka som ett par men vi funkar bra tillsammans i övrigt så jag tror det skulle bli perfekt. Varför ska alltid jag bli kär i någon som inte vill ha mig...det är den eviga frågan.

Man kan ju inte styra över hjärtat och blir man kär så blir man. Dock blir det svårare och svårare för jag har försökt att stänga av känslorna men det går tyvärr inte. Jag har ju insett att hon inte vill ha ett förhållande med mig men vad gör man om man inte kan sluta tänka på henne????
Har försökt att dejta andra tjejer men varje gång har jag suttit å tänkt på henne istället och jämfört. Låter kanske sjukt men så är det. Hon har i mina ögon verkligen allt. Vem är denna kvinna kanske ni undrar..ja du..det tänker jag inte avslöja ännu men kanske nån dag säger jag vem hon är...

Ja det kanske inte vart mitt mest positiva inlägg men kände för att skriva av mig lite...Många kramar Sami

Golden hits med många roliga vänner.

I lördags hade Magnus från ensam mamma söker ordnat ihop en fest för alla de som ville och kunde från programmet. Han fick lite hjälp av mig att titta ut restaurang. Vi började kvällen med att äta en god middag på ett pasta ställe(minns ej namnet). Vi var totalt 10 stycken som åt en riktigt god pasta och även drack lite goda drinkar. Efter det begav vi oss till Alladin. Där var vi en stund och dansade loss. Sedan ville flera av oss gå vidare till Golden Hits så vi begav oss dit. Där hade jag ruskigt trevligt. Det var mycket dans, skratt och även sång haha...Vart lite mer drinkar där och även en hel del trevliga samtal. Kan inte avslöjja för mycket vad som hände för är man inte med får man inget veta.... Jag och några till avslutade med en klassisk efterfest till 06.00 på morgonen. Sedan hem och sova. Så på söndagskvällen var man faktiskt lite småseg. Men det ordnade upp sig. Stort tack till alla som deltog. Det måste vi göra om snarast. Ha re //Sami

Slutet för mig i Ensam mamma söker.

Då har jag återigen inte haft tid att skriva här. Har tyvärr haft fullt upp. Men nu måste jag ju skriva om vad som igentligen hände under mitt sista program i serien. Jag tycker att träffen hemma hos mig var bra ihopklippt. Dock hade de missat våran lunch men det gör desamma. Tanken med mitt hembesök var att Veronica verkligen skulle få se hur jag å barnen bor och hur våran dag ser ut. Så när hon äntligen dök upp visade vi upp hur vi bor. Mina barn var inte blyga alls utan de visade och pratade på väldigt lätt. Sedan gick vi en promenad och barnen fick visa upp förskolan och skolan. Sedan satt vi ner och pratade medan mina barn lekte. Det var ett bra samtal då vi pratade om det som varit och så. Det lätta med Veronica är att vi verkligen kunde prata om det mesta. Man kände aldrig att man behövde tänka efter utan det bara flöt på. Sedan gick vi hem och åt lunch. Efter det var det lite intervjuer och så för programmet och när hon skulle åka lämnade jag över en skiva jag gjort speciellt för henne. Min tanke med skivan var att med några väl valda låtar få henne att förstå vad jag tyckte och kände. Jag vet inte exakt vad hon tyckte men ska ta reda på det. Dock hoppas och tror jag att hon vart glad och även lite smickrad. Vad som hände vid valet är ju rätt kännt. Jag tyckte det var jobbigt och vart väldigt besviken att hon inte ville ha med mig på resan. Sedan vart det lite väl stora scener då jag skulle gå men jag har så svårt att spela teater. Dock borde jag självklart ha kramat Veronica men just då kändes det jätte jobbigt. Tyckte och tycker ännu det känns jobbigt att se just slutet. Men i övrigt är jag mycket nöjd med min tid i programmet. Tycker jag vågar visa vad jag tycker och känner. Jag är inte rädd för att visa känslor. Och sedan att några tycker jag är en idiot får jag ta(återkommer i ett senare inlägg om det). Nu så här efteråt känner jag mig stolt över det jag visat upp. Det är ju ändå jag. Tycker utan att skryta att jag i min grupp var den som vågade säga och visa vad jag tyckte och kände. Och då är det ingen kritik mot de övriga. Har fått några vänner för livet genom serien och det känns superkul. Väl mött snart igen. Hälsningar Sami

Veckan som gått....

Då ska jag bli lite bättre på att skriva fler inlägg och framförallt oftare. Veckan som gått har jag haft mina småkids Lucas och Alexander. Vi har delad vårdnad jag å barnens mamma och det funkar jättebra. Så i söndags fick jag hem barnene igen. Det är alltid lika roligt för man har ju längtar så mycket efter dem. Under veckan är det mycket skoj, bus och lek. Men även rutiner. Det blir ju så när man har barn. Det blir lämna på skola och dagis redan 06.30 varje morgon och sedan hämta dem vid 16.20 ungefär. Sedan är det innebandy träning på onsdag och hockeyträning både torsdag och söndag. Annars hinner man inte så mycket just under vardagarna. Det är hem och laga mat, leka lite, de vill sen gärna se bolibompa och sedan ska man fixa för kvällen. Läsa saga och få dem att somna lagom tidigt. Under Fredagen hade vi lite mys som vi brukar ha. Lördagen är bästa dagen för då har man hela dagen att göra precis det man vill. Vi var först och kollade när en väldigt god vän spelade innebandy och sedan var vi och shoppade lite i Farsta C. Barnen fick bestämma mat och de valde tacos. Så vi åt massor av tacos och kvällen avslutades med mys i soffan samtidigt som vi såg Sverige i EM-kvalet i fotboll. Idag har vi varit på hockeyträning och sedan var det dags att lämna dem till sin mamma. Veckan går verkligen försvinnande fort. Så nu har man städat hela lyan och är barnledig en hel vecka. Det svåra är just Söndagarna då det känns så tomt efter dem. Men vet de har det superbra hos sin mamma. Har lovat mig själv att ta tag i träningen nu nästa vecka igen. Har varit lite smålat och haft mycket annat för mig senaste månaderna. Ska även försöka få tid till mina vänner och kanske blir det en öl kväll med. Höres snart igen//Sami

Helg i Göteborg.

Tyvärr har jag inte hunnit skriva om förra helgen då jag var nere i Göteborg. Var där och träffade Magnus och Marcus från Ensam mamma söker. Vi började fredagen med att gå ut i Stenungsbadet. Magnus har ett par vänner som hade bjudit in oss på en förfest då det bjöds på både mat och dricka. Eftersom jag kört bil ner halva eftermiddagen kom vi lite senare och var nyktra då vi dök upp där, vilket kanske var lika bra ha ha. Men döm om min förvåning då vi knappt hinner in på stället förens vi blir igenkända. Mackan var den de kände igen först. Själv höll jag mig lite vid sidan om. Kul att folk ser programmet dock. Efter den goda maten och lite god dricka var det dags att bege sig upp till utestället vi skulle till. Det var inrett som en finlands båt och var faktiskt mycket snyggt och trevligt värre. Där vart det mer dricka och ett liveband spelade. Efter ännu nån mer god drink var det dags att äntra dansgolvet. Eftersom både Magnus och Marcus inte ville (vågade) fick jag visa vägen. Men det var kul att dansa mogendans. Man måste ju börja träna sånt då man börjar komma upp i åldern ha ha. Sedan hittade vi ett rum på sidan där det var disco. Där dansade vi allihopa och det var riktigt trevligt. Dock ville vi dra vidare och redan vid 23.00 begav vi oss in mot Göteborgs nattliv. Det var inte så mycket folk ute men vi hann ändå besöka 3 olika ställen den kvällen/natten. Var mycket roligt och vet inte riktigt när vi kom hem. Men sova gjorde vi och lördagen var några av oss riktigt slitna. Efter lite tjat fick vi upp alla och tog en tur på stan. Strövade runt i solen. Sedan hem och ladda för utgång nr.2. Eftersom dan efter brukar vara lite småseg var det bara hugga in på drinkarna direkt. Vi begav oss upp till en kompis till Magnus och hade en mycket rolig förfest. Sedan in till stan och ut på ett ställe som heter Nivå. Lördag var helt olik fredagen då det var jättemycket folk ute. Som tur var hade vi förvarnat att vi skulle komma så vi slapp stå i den långa kön. Vi festade och hade superkul. Kan tyvärr inte avslöja några detaljer för "är man inte med får man inget veta" ha ha... dock har jag nog aldrig varit med om att se så många kameror ute nångång. Jag tog det rätt lugnt eftersom jag skulle köra bil hela vägen till sthlm på förmiddagen dan efter. Så efter några sköna timmars sömn var det bara sätta sig i bilen och köra de 45 milen hem till underbara sthlm. Hade en fin åktur då jag älskar åka vägen upp via Jönköping. Det är så fint när man klättrar upp längs vattnet och just denna dag sken solen så där jättevackert. Hemma vid 15 då mina småbarn kom efter en vecka hos sin mamma. En kanonkul helg som jag måste göra om snart igen. Ni som inte provat Göteborgs nattliv måste göra det. Rekommenderar det varmt. Lev väl tills vi hörs igen//Sami

Ensam mamma söker

Lite tankar efter senaste avsnittet. Det känns som man vill förklara lite mer vad som hände än det som visas i TV. För där blir det som sagt lite väl vinklat ibland. Dagen efter festen kom ju Veronicas släkt på besök och det var verkligen jätte trevligt. De var nyfikna, öppna och frågade mycket. Sedan att solen lyste samtidigt gjorde att man inte tänkte så mycket på det som hänt på kvällen/natten. För det var rätt mycket som hände då som jag inte kan berätta om nu men lovar berätta vid ett senare tillfälle. Vi hade en jätte trevlig förmiddag i solen. Det kändes avslappnat och avspänt. De frågade mycket och var nog mer nyfikna på oss än vad jag hade väntat mig. Efter det packade vi killar, Veronica och barnen in oss i bilar och begav oss mot Liseberg. Där är det hur kul som helst. Älskar verkligen Liseberg. Det är stort, väldigt vackert och så finns det så många roliga attraktioner att åka. Barnen tyckte det var jättekul med så vi åkte självklart mycket med dem. Jag tycker sånt e roligt för har barn roligt har även jag roligt. Tävlingen där vi skulle kämpa om en puss tyckte jag var direkt fånig. Först ville jag inte alls vara med men ställde ändå upp. Tävlingen gick ut på att man med en slägga ska slå på en knapp så en liten boll åker upp i luften. Den som slår hårdast vinner. Kände att jag var rätt chanslös då jag inte är speciellt stark. Men att jag gav upp lätt är en direkt lögn. Faktum är att jag provade slå lika många gånger som de andra killarna. Sedan när jag inte tyckte det var lönt försöka mer så slutade jag prova. Så att TV vinklar det så är lite trist. Det verkar som de ska göra oss alla lite mer olika än vi egentligen är. Jonas ska vara den glade, Johan den mer grubblande, Magnus den blyga och jag den sure. Så tycker inte jag var fallet med nån av oss. Tycker vi var rätt lika som personer vi 4 som är kvar på Liseberg. Men de kanske måste få en av grupperna mer intressant än de andra. För vad man ser av de andra är alla superbra vänner. Verkar bara vara i våran grupp som flera verkligen hade känslor för den tjejen vi träffade. Får man känslor så blir det faktiskt lite svårare att vara supervänner. Även om vi hela vägen kom överens mycket bra. Tror inte vi hade nån konflikt överhuvudtaget. Om jag inte minns helt galet. Så när Jonas vann pussen tyckte jag att det var helt oki. Han hade ju gjort sig förtjänt av den.
Nu till det som stör mig än idag. När Sebastian försvann var det meningen att tv-teamet skulle passa barnen. Vi hade ju fullt upp med tävlingen som dessutom var i en bur. När vi sedan är klara är helt plötsligt Sebastian borde. Det utbryter panik och jag och Johan beger oss ner mot småbarns-avdelningen. Det som jag tycker är konstigt med hela saker är att kameran följer mig i 10 minuter oavbrutet. Sedan ringer jag Johan och vi söker av i mer än 10 minuter till. Till saken hör att Sebastian hittas runt hörnet efter bara 2-3 minuter men ingen ringer varken mig eller Johan utan vi får leta runt halva Liseberg. Det tycker jag än idag är väldigt skumt. Jag tror det var planerat att han skulle försvinna och att vi skulle leta. För det är bara jag och Johan som letar runt så mycket som vi gör. De andra killarna och Veronica och barnen sitter kvar där vi sist såg Sebastian eftersom de hittade honom så snabbt. Och när vi kommer tillbaka är första kommentaren man får: Tror du han kan springa så fort, han är bara ett litet barn. Det var inte alls roligt att höra. För när jag började leta visste jag inte exakt hur länge han varit borta och får barn en tanke i huvudet är de snabbare än man tror. Och nu när man ser programmet får ju misstankarna än mer vatten på kvarn då Susannes killar tappar bort 2 av barnen i samma avsnitt. Jag tror inte på den sannolikheten. Men ska påpekas...är absolut inte säker. Bara en tanke jag fick redan där på Liseberg. Tills vi hörs igen...ha det bäst//Sami

Svartsjuk!

Ja det är ju en del som frågar varför jag reagerade som jag gjorde under förra Ensam mamma söker programmet. Först ska väl påpekas helt riktigt att jag är svartsjuk. Men inte så som det framställs nu. Som jag säger i programmet är jag lite svartsjuk och det är i min mening sunt. Det tycker jag är ett tecken på att man verkligen bryr sig om någon. Om man inte bryr sig tycker jag det är ett tecken på att det lika gärna kan kvitta. Sedan var ju själva situationen väldigt speciell och unik. Och självklart, jag vet det är Tv och de klipper som de vill. Men jag tycker inte att de visar en rättvis bild av vad som egentligen hände. Saken var den att under kvällen hade vi jätte trevligt och jag har inga som helst problem med att Veronica dansar eller umgås med de andra killarna. Jag menar, alla måste få "sin" tid med henne. Det som gör att jag reagerar så starkt är att under dansen var det meningen att vi alla skulle dansa med henne om man ville. Magnus började och sen när Jonas kom så släppte Magnus självklart över Veronica. När sedan Magnus ville dansa igen vägrade Jonas släppa henne. Och det vart mer och mer av den varan från just Jonas skull. Visst man ska ta för sig men lite socialt spelsinne måste man ha då det var den här unika situationen. Enligt mig tycker jag att alla ska få chansen att ta för sig. Och varför jag sedan bestämmer mig för att gå är att jag uppfattade det som att Veronica där på klipporna så tydligt gjorde sitt val. Och då såg jag ingen anledning att vara kvar. Jag menar, har hon gjort sitt val så vad ska jag vara kvar för? Och det var lite bittert självklart men så är ju livet. Sedan vart det ju lite mer dramatiskt då även Magnus och Johan tyckte ungefär som mig. Så att jag är jätte svartsjuk är en helt felaktig bild av mig. Dock får jag bjuda på att de framställer mig så. Inget jag kan göra något åt och är inte sur över det. Jag vet ändå hur och varför jag gör som jag gör. Jag vill ju inte hamna i fokus så som det är nu men men.. dock tycker jag det är roligt när det börjar hända mer saker i programmet så det inte är bara massa gulle-gull. Det ska ju ändå vara som i riktiga livet och då kan ju även sånt hända. Ska bli intressant hur nästa veckas program ser ut. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Ha det bäst tills vi höres igen// Sami

Derbytankar!

Så har det lagt sig. Jag talar om den hemska skräckdagen då derbyn spelas. Igår var det Aik-Djurgården och matchen slutade 1-1. Jag har svårt att njuta av just dessa matcher för rädslan att förlora och tvingas gå med sänkt huvud på stan är betungande. Som tur var har Djurgården klarat av årets derbyn mycket bra. Visst spelet igår kanske lämnar lite i övrigt att önska men rent taktiskt tycker jag det var mycket bra. Man är ju som bäst på omställningar och att kontra på lag. Sedan är det ju vida känt att Aik vill rulla mycket boll men igår tyckte jag att Djurgården lät dem rulla boll i sin backlinje men inte så högt upp på plan och då är det ofarligt. Sedan när Aik försökte anfalla tycker jag att framförallt D.Sjölund och J.Arneng satte bra press på mittfältet och vann mycket boll där. Sedan kan man ju fråga sig varför domaren inte lät spelarna avgöra matchen. Går man in och varnar 3 spelare inom 5 minuter från samma lag vågar ingen på plan smälla på i närkamperna för rädslan att bli utvisad. Det är just de fräna närkamperna som präglar ett derby. Där tycker jag matchen föll lite. Och vem kom på den idiotiska idén inom Aik att vattna planen? Det var ju stört omöjligt att slå en krossboll eller lite längre hårda passningar. Där tycker jag Aik gjorde bort sig rejält. För det var Djurgården som lyckades bemästra planen bäst. Bäst var ändå att se den lagmoral Djurgården visar upp. Man vägrar vika ner sig och kämpar så man blir helt lyrisk på sidan. Jag ser inget annat lag som visar upp den viljan och i vissa ögon verkligen brinner det. Den galna allsvenskan rullar vidare och det är nu bara 4 matcher kvar. Ska bli spännande att se vart mitt kära Djurgården hamnar tillslut. Ha det bäst tills vi hörs igen// Sami

Djurgården

Ja det är med blandade känslor man skriver detta inlägg. Jag tänkte skriva lite om fotbollen igår mellan Djurgården-Trelleborg. Det var en sån där underbar fotbollskväll. Inte för kallt och inget regn. Molnfri himmel och så är det så vackert med en fin grön gräsmatta som badar i strålkastarljus. Matchen började lite trevande men jag tycker ändå Djurgården ska göra minst 1 mål i första halvlek. Visst det är svårt då Trelleborg backar hem men är man ett topplag ska man lyckas dyrka upp försvar av det slaget. Dock är Djurgårdens stora problem att man inte är så bra på att föra matcher. Djurgårdens spel bygger mycket på snabba omställningar och mycket fart. Det är snudd på omöjligt då man möter ett mycket defensivt lag. Sedan när man återigen släpper in första målet blir det ännu jobbigare. Dock ska man ha en stor eloge för att man fortsätter kämpa och till slut får in en kvittering. Tack M.Jonsson! Jag saknade min favoritspelare igår J.Arneng som var bänkad. Ja jag vet att han inte spelat på topp på slutet men han är alltid given i min startelva. Kämpar alltid oerhört mycket och visar stort hjärta för klubben. Sådana spelare ska man vara rädda om. Så trots att det inte vart seger är jag inte jättebesviken. Så länge man skapar målchanser är det ändå rätt oki. Så jag ser med tillförsikt fram emot slutet av serien. För än så länge har Djurgården spelat som bäst mot de bästa lagen å det är ju lovande inför derbyt. Ha det bäst tills vi höres igen// Sami

Tankar efter gårdagen.

Hej igen.

Har varit dålig på att skriva inlägg då jag varit sjuk. Fick en släng av hög feber och förkylning direkt efter operationen som har tagit all kraft. Men nu är jag äntligen på benen igen.

Ja vad säger man om igår. Jo jag pratar förstås om Ensam mamma söker. Från att knappt ha synts alls i de 2 första programmen så vart det radikal skillnad igår. Jag syntes å hördes väldigt mycket. Tycker det känns konstigt att höra sin egen röst för den låter ju inte alls som jag tycker den gör. Men det var mycket fina saker som Veronica sa om mig igår. Det var både smickrande och roligt. Tycker även jag är mig själv så mycket som möjligt. Ja det är man väl alltid men med TV är det ibland svårt att slappna av och vara just sig själv. Tycker ändå jag hit tills har lyckats rätt bra. Visst man pratar lite ryckigt men det beror mycket på nervositeten. Jag får ändå säga vad jag tycker och tänker och det är ju precis så jag är. Klädvalet är jag också mycket nöjd med. Ser ju helt ok ut ha ha......Nu är det full fokus på kvällens stora händelse. Mitt kära Djurgården spelar hemma på Sthlm Stadion i fotbollsallsvenskan mot Trelleborg och slutet börjar närma sig i den serien. Det är nästan ett måste med 3 poäng ikväll och jag hoppas så blir fallet. Ska lugna nerverna med några kalla öl innan. Sen är det bara fokusera som gäller. Återkommer med tankar om just matchen imorgon. Tills dess...ha re...//Sami

Innebandy!

Hej igen.

Då har man varit och coachat i DM. Alltså det är en distriktsturnering. Jag älskar verkligen sporten innebandy men snart undrar jag om inte måttet är rågat. Det är ju inte samma sport som spelas i Elitserien och div.1 kontra serierna på lite lägre nivå. Skillnaderna är så stora så man undrar om nån har koll på vart sporten verkligen är på väg. För det första ska innebandy vara en sport med mycket fart, närkamper och finess. Jag spelar i div.5 och här är det inte spelarna som förstör spelet utan domarna. Jag vet att man inte ska klaga på dem men nu har det verkligen gått så långt så till och med jag börjat tröttna. För det första får man inte ha närkamper. Är man något större (läs fetare) och hamnar i en närkamp med en mindre spelare får den mindre spelaren frislag 9 ggr av 10. Jag menar, varför ska en större spelare få mindre fördelar bara för han e större och starkare. Är det axel mot axel situation har jag inte på 5 år sett en större spelare få ett frislag med sig. Sedan är det för tok för lätt att spela destruktiv innebandy. Man kan hur lätt som helst låsa bollen mot sargen och få frislag. Det är snudd på omöjligt för en motståndare att ta bollen utan att blåsas av för frislag. Jag tycket man ska spela en offensiv innebandy och verkligen gå för att göra fler mål framåt istället för att spela destruktivt. Här har domarna en riktig nyckelroll. De måste se till så att reglerna följs och inte bara blåsa för att det låter om klubbor eller spelare. Det som domarna måste bli bättre på är att läsa spelet. Många har ingen som helst känsla för spelet. En domare kan göra några fel men så länge man har känsla för spelet köper man det. Idag kan ju inte en domare erkänna ett misstag. Jag tycket inte man ska ifrågasätta alla domslut men som det är nu kan man inte ens fråga en sak för då tar de det direkt personligt å blir sura. Innebandy måste få innehålla känslor och spelare måste få reagera. Utan känslor dör sporten. Så om inte sporten ska dö ut måste det bli bättre krav på domarna. Som det är idag är det rent löjligt. De är så extremt dåliga så jag tror en 7-åring skulle kunna döma lika bra. Här har förbundet en viktig roll, för som det sett ut de senaste åren blir nivån bara sämre och sämre. Snart är den så dålig så den inte går att reparera. Som spelare eller tränare har man krav på sig och då tycker jag även domarna ska ha krav på sig. Tror inte många i Stockholms-området klarar löptest och domarprovet. Nu verkar förbundet mer nöjda med att skicka vem som helst bara det finns domare. Jag tycker man ska satsa så det blir bra domare och därav kommer sporten innebandy bli bättre. I de flesta andra sporter är det inte så stor skillnad på elitnivån man ser på tv och den nivå man själv spelar på. Men inom innebandyn är det som sagt 2 helt olika idrotter. Hur ska man kunna bli bättre om man ser en match live eller på tv från elitserien och sen inte får spela i närheten av det spelet i sin egen match? Ja lite tankar efter en helg med innebandy. Men trots allt negativt är det ännu den roligaste sporten att spela själv. Jag gillar verkligen att spela i ett lag. Man tränar hela säsongen och man upplever så himla mycket. Både bra och mindre bra saker. En sak är säker. Mellansjö MK kommer låta höra av sig även denna säsong. På ena eller andra sättet. Tack för mig/på återseende...Sami

Svensk sjukvård.

Då är man nyopererad. Har haft problem med ett ljumskbråck en längre tid och igår var det äntligen dags för operation. Jag tycker den svenska sjukvården är grymt bra. Det är alltid trevliga människor som jobbar på sjukhusen och så tror och hoppas jag att de är mycket skickliga med. Har ju opererat mig några ggr nu och tycker alltid man får mycket bra resultat. Gårdagens operation var väl rätt enkel ur medicinsk synpunkt men jag var tydligen extremt svårväckt. Jag rullades in på operationsbordet vid 8.30 och tror att de från kl.10.00 försökte väcka mig. Strax efter 17.00 fick de liv i mig. Hade nog bestämt mig för att passa på att vila tror jag ha ha..... Sedan var jag väldigt trött, hängig och illamående. Fick dock snabbt bra mediciner så jag repade mig rätt fort. Vid 20.30 bestämde jag mig för att bege mig hemåt Det är ju alltid skönare att sova i sin egen säng. Då var det inte ömt alls runt ärret. När jag slår på mobilen har jag nog rekord i antal sms. Det var ju tydligen smygpremiär för Ensam mamma söker igår vilket jag inte visste men av innehållen i mina sms vart jag snabbt varse om det. Så man kan lugnt säga att jag åkte hem i rätt tid. Första programmet var lite väl ihopklippt, tycker det var svårt att se en röd tråd i programmet men det kanske visar sig längre fram. Idag vaknade jag med en känsla av att jag blivit påkörd av en lastbil. Jag har rejält ont i ljumsken och har svårt att gå. Men det är bara bita ihop och öva på att gå. Lite smärta får man ju räkna med. Och lite stolt är jag faktiskt då jag inte använt nått smärtstillande ännu. Nu ska jag försöka bege mig till affären för att handla lite. Ciao.....

Ja då har även jag börjat!

Hejsan alla.

Heter Sami och har läst en hel del bloggar under året och nu bestämmt mig för att börja skriva på min egna. Det kommer handla om allt från sport till mer personliga saker.