Ensam mamma söker

Lite tankar efter senaste avsnittet. Det känns som man vill förklara lite mer vad som hände än det som visas i TV. För där blir det som sagt lite väl vinklat ibland. Dagen efter festen kom ju Veronicas släkt på besök och det var verkligen jätte trevligt. De var nyfikna, öppna och frågade mycket. Sedan att solen lyste samtidigt gjorde att man inte tänkte så mycket på det som hänt på kvällen/natten. För det var rätt mycket som hände då som jag inte kan berätta om nu men lovar berätta vid ett senare tillfälle. Vi hade en jätte trevlig förmiddag i solen. Det kändes avslappnat och avspänt. De frågade mycket och var nog mer nyfikna på oss än vad jag hade väntat mig. Efter det packade vi killar, Veronica och barnen in oss i bilar och begav oss mot Liseberg. Där är det hur kul som helst. Älskar verkligen Liseberg. Det är stort, väldigt vackert och så finns det så många roliga attraktioner att åka. Barnen tyckte det var jättekul med så vi åkte självklart mycket med dem. Jag tycker sånt e roligt för har barn roligt har även jag roligt. Tävlingen där vi skulle kämpa om en puss tyckte jag var direkt fånig. Först ville jag inte alls vara med men ställde ändå upp. Tävlingen gick ut på att man med en slägga ska slå på en knapp så en liten boll åker upp i luften. Den som slår hårdast vinner. Kände att jag var rätt chanslös då jag inte är speciellt stark. Men att jag gav upp lätt är en direkt lögn. Faktum är att jag provade slå lika många gånger som de andra killarna. Sedan när jag inte tyckte det var lönt försöka mer så slutade jag prova. Så att TV vinklar det så är lite trist. Det verkar som de ska göra oss alla lite mer olika än vi egentligen är. Jonas ska vara den glade, Johan den mer grubblande, Magnus den blyga och jag den sure. Så tycker inte jag var fallet med nån av oss. Tycker vi var rätt lika som personer vi 4 som är kvar på Liseberg. Men de kanske måste få en av grupperna mer intressant än de andra. För vad man ser av de andra är alla superbra vänner. Verkar bara vara i våran grupp som flera verkligen hade känslor för den tjejen vi träffade. Får man känslor så blir det faktiskt lite svårare att vara supervänner. Även om vi hela vägen kom överens mycket bra. Tror inte vi hade nån konflikt överhuvudtaget. Om jag inte minns helt galet. Så när Jonas vann pussen tyckte jag att det var helt oki. Han hade ju gjort sig förtjänt av den.
Nu till det som stör mig än idag. När Sebastian försvann var det meningen att tv-teamet skulle passa barnen. Vi hade ju fullt upp med tävlingen som dessutom var i en bur. När vi sedan är klara är helt plötsligt Sebastian borde. Det utbryter panik och jag och Johan beger oss ner mot småbarns-avdelningen. Det som jag tycker är konstigt med hela saker är att kameran följer mig i 10 minuter oavbrutet. Sedan ringer jag Johan och vi söker av i mer än 10 minuter till. Till saken hör att Sebastian hittas runt hörnet efter bara 2-3 minuter men ingen ringer varken mig eller Johan utan vi får leta runt halva Liseberg. Det tycker jag än idag är väldigt skumt. Jag tror det var planerat att han skulle försvinna och att vi skulle leta. För det är bara jag och Johan som letar runt så mycket som vi gör. De andra killarna och Veronica och barnen sitter kvar där vi sist såg Sebastian eftersom de hittade honom så snabbt. Och när vi kommer tillbaka är första kommentaren man får: Tror du han kan springa så fort, han är bara ett litet barn. Det var inte alls roligt att höra. För när jag började leta visste jag inte exakt hur länge han varit borta och får barn en tanke i huvudet är de snabbare än man tror. Och nu när man ser programmet får ju misstankarna än mer vatten på kvarn då Susannes killar tappar bort 2 av barnen i samma avsnitt. Jag tror inte på den sannolikheten. Men ska påpekas...är absolut inte säker. Bara en tanke jag fick redan där på Liseberg. Tills vi hörs igen...ha det bäst//Sami