Kärleken..är den bra eller gör den bara att man blir olycklig?

Jag har som bekant skrivit en hel del om en viss speciell tjej. Har försökt glömma och radera henne ur mitt huvud. Men det går bara inte. Hur gör man för att helt enkelt glömma en tjej man är förälskad i?
Den tiden då vi umgicks var bland de bästa tiderna i mitt liv. Jag var glad och allt i livet kändes så lätt. Hon fick mig att må bra. Hon fick mig att skratta och se framåt. Nu känns det som man kommer leva singel för evigt.
Det ska dock påpekas att jag inte är desperat och tar vem som helst. Så illa är det inte. Jag är väldigt klar över vem jag vill ha och varför.
Men varför blir man så förälskad i en tjej som man vet att det inte kommer bli något med?
Varför kan man inte bara stänga av sina känslor och vara nöjd med att umgås som vänner? Jag har funderat mycket på det och tror mig ha kommit fram till några svar.
Jag är nog för känslig av mig, när jag börjat tycka om någon så väller det liksom bara fram. Det går inte att stoppa. Jag har svårt att bara umgås som vänner då man varit lite mer än vänner.
Tjejen jag pratar om kunde jag öppna mig totalt för. Inget kändes konstigt att prata med henne om. Det kändes helt naturligt. Jag tror hon förstog mig bättre än nån annan någonsin gjort.
Jag minns ännu våran första kyss. Det var ingen stor grej kanske men jag minns den väldigt tydligt.
Jag var lite nervös och efteråt bara log jag. Den kyssen var väldigt fin.
Från min sida var det en väldigt laddad kyss.

Ibland önskar jag att hon kunde sett mig som mer än vän. Kanske vågat se mig som en kille istället för kompis men vad säger att det skulle blivit annorlunda?
Knappast något.
Jag undrar ofta hur hon mår och vad hon har för sig. Om hon nångång tänker på mig?
För mig kommer hon alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, både som vän och en tjej jag gillar väldigt starkt.
Idag har vi ingen kontakt då jag tror det är bäst. Jag tror det skulle vara konstigt att börja umgås nu eftersom vi inte haft kontakt på ett tag.
Men vem vet vad som händer i framtiden?
Någon kanske tycker jag är feg eller dum som inte är vän men det kändes rätt då att bryta kontakten och har så förblivit.
Vet inte vad jag skulle säga om jag råkade springa på henne idag. Jag skulle nog vika undan med blicken och bli lite generad kanske...jag vet inte ärligt...

En låt som säger mycket mer än jag kan förklara i ord är:
Andetag - P.Isaksson.

Jag hoppas tjejen i fråga mår bra och är lycklig. Att hon trivs med livet och ler sitt underbara leende ofta. Det leendet är väldigt vackert.

En litet inlägg om det svåra med kärleken....
Sköt om er....Kram Sami