Ännu fler tankar om kärleken.

Ni som läser denna blogg vet ju hur mycket tankar jag har om relationer och kärlek.

Det är ett stort ämne och som berör.
Jo jag är singel ännu. Det verkar vara omöjligt för mig att finna kärleken. Dock har jag än mer blivit övertygad om att jag verkligen inte kan "jaga" kärleken utan den måste få komma av sig själv eller till mig. Har ju dejtat några i mina dagar och det börjar bli lite av samma mönster. Vilket jag verkligen inte vill och måste nog ta mig i kragen vad gäller mig själv.

Det går ofta till på samma sätt. Jag blir intresserad av en kvinna. Och det behöver absolut inte vara bara för utseendet utan kan oftast bero på hur hon skriver eller talar eller är. Det är själva helheten och som är så svår att beskriva i ord. För att fånga mig måste man sticka ut och våga ta för sig. Vi börjar prata och blir jag intresserad så pratar man ju väldigt mycket. Jag har nog rätt lätt för att prata och även om jag inte öppnar upp mig så lätt i början så vill jag ändå försöka visa vem jag är och att jag inte är så himla perfekt. Alla har vi våra svaga sidor och det tycker jag är viktigt att man förstår i början då man träffar någon. Många försöker ju bara lyfta fram sina positiva saker men jag tror jag ändå försöker påpeka att jag har lite mindre bra sidor med. För om en kvinna ska falla för mig så vill jag hon ska veta så mycket som möjligt om mig även om man inte kan få veta allt direkt. Så jag försöker säga hur mitt liv ser ut nu och hur jag ser på ett ev. förhållande.
Tror det är viktigt att man vågar säga hur man uppfattar ett förhållande som bra och vilka mål man har.
Sedan när man ses och om det känns bra har jag tyvärr ofta haft för bråttom. Det ska gärna kramas å kanske mer rätt tidigt vilket jag verkligen måste ändra på. Jag måste lära mig att ta det lite lugnare. Varför ha så bråttom då man har hela livet framför sig? För jag har märkt att går det för fort blir jag rädd och drar mig undan fast jag inte gjort något för att undvika att det går för fort. Jo jag vet att jag säger emot mig själv men det är ju mitt fel och det vet jag om men jag måste även göra det i verkliga livet och inte bara tänka så.

Sedan om man träffats några gånger så börjar jag alltid tänka i de här banorna: Är det värt att "ge" upp det liv jag har idag och våga öppna upp mig för en kvinna eller ska jag fega ur och dra mig tillbaka? Det enkla är givetvis att dra sig tillbaka vilket jag ofta gör. Men det är ju inte det jag vill. Himla svårt det här men jag har kommit fram till att jag blivit så pass bekväm med det liv jag har nu och att leva ensam är inte så himla illa ändå. Men jag vill ju ändå dela allt så nu säger jag emot mig själv igen.
Det jag säger är att jag kommit fram till att anledningen till att jag inte vågar släppa någon in på livet och verkligen öppna upp mig är att jag är så rädd för att bli sårad. Jo jag är blödig och det är väl priset man får betala då man är en romantiker och ofta tror gott om alla människor.
Inte så att jag alltid är perfekt för jag är mycket medveten om att jag säkert sårat någon kvinna och det ber jag i så fall om ursäkt för. Det har aldrig varit min mening att såra eller bete mig som idiot. Dock har jag i min rädsla dragit mig tillbaka och då säkert gjort någon besviken.

Har träffat några fantastiska kvinnor som jag än i dag inte fattar varför jag inte gav dem en ärlig chans. Det känns som jag bara träffat någon för min egen lust och sedan då jag tröttnat helt enkelt bara slutat träffa dem. Mansgris kanske någon säger nu eller svin, ja kanske med all rätt. Dock är jag så pass ärlig att jag aldrig lovat någon det jag inte varit säker på eller kunnat hålla. Och ibland har ju känslorna helt enkelt tagit slut.

Så det här med känslor är nog inte så lätt för mig. Tror att jag kanske måste inse att jag inte ska jaga kärleken nu på ett långt tag utan tänka på annat. För kärleken går inte att jaga utan den kommer ju när man som minst anar det.
Ett stort problem som jag tagit upp tidigare är ju att jag ALLTID blir kär i fel kvinnor. När ska man lära sig att inte bli kär i någon som man ändå vet att det aldrig kan bli något med? Det är ju hopplöst och bara gör en ledsen.

En annan märklig sak är att jag gärna blir intresserad i en kvinna som bor på annan ort och det gör ju inte saker mycket lättare. Då är det ett till problem som uppstår, nämligen avståndet. Jag är ju inte direkt flyttbar och att kräva att någon ska flytta för kärleken är ett väldigt stort upp offrande. Så jag ska nog inte bli intresserad i någon som bor alltför långt bort. Är ju dömt att misslyckas på förhand tror jag.

Hur får man då en kvinna att bli intresserad av mig har jag funderat mycket på. Vad får en kvinna att bli kär i just mig, vad har jag som kan attrahera?
Jag tror jag är rätt snäll (oftast), romantisk, charmig och ödmjuk. Men sen då? Det krävs nog lite mer än så ha ha.
Ska fundera lite mer på just den frågan för har inget bra svar ännu.

Många i min närhet tycker det är konstigt att jag är singel och det vet jag inte hur jag ska tolka? Är jag inget att ha eller har jag inte träffat den rätte än bara?
I dagens samhälle kan det ibland anses som lite konstigt att man är singel. Typ, varför har du varit singel så länge? Vad e fel på dig? Så kan man ofta få höra.
Som om det är fel på att man inte vill ha ett förhållande för förhållandets skull utan ska jag ha ett förhållande måste det kännas rätt och vara seriöst. Annars kan det lika gärna vara för mig. För idag är det många som avslutar ett förhållande och direkt kastar sig in i ett nytt och det är totalt främmande för mig. Då blir jag väldigt eftertänksam och drar mig undan för enligt mig måste man nog leva ensam ett tag efter ett förhållande för att ev, ge ett nytt förhållande en ärlig chans.

Vart mycket tankar och kanske inte så väl skrivet men hoppas ni förstår lite mer hur jag tänker. Vill ju självklart någongång i framtiden hitta min kärlek men har kommit fram till att sluta jaga den eller leta. Blir jag kär så blir jag. Å om jag inte blir det kommer jag leva ett lika härligt liv ändå.

Det jag måste göra är att verkligen tänka mig för i framtiden vad jag vill och inte vill så jag inte sårar någon av misstag.

Stor Kram Sami