Ja jag pratar förstås om förlusten i derbyt mot Hammarby. När ska detta elände ta slut frågar man sig? För nu har vi förlorat 4 raka derbymatcher mot Hammarby och det gör ont i själen varje gång. Nu måste man gå lite mindre stolt en lång tid framöver.
Även om jag aldrig förstått det där med derbytabell och bäst i Sthlm så är det så klart mycket viktigt att vinna just derbyn men det är inte det viktigaste. De får gärna förlora alla derbyn bara de kommer före de lagen i tabellen. Dock lär inte Djurgården komma före många lag om ens några i årets allsvenska och jag har redan börjat ställa in mig på att nästa år spelar vi i superettan och får finna oss i att bli förlöjligade av de andra Stockholmslagen.
Jag ser inte nån ljusning alls i detta mörker och vet inte på rak arm heller vad som bör ändras. Att sparka fler tränare är idioti utan kanske det är dags att börja peta spelare som inte presterar.
För det kan inte vara roligt att bli ihågkommen som en del av det laget som spelade ur Djurgården ur Allsvenskan. Nu vill jag se ännu mer hjärta och slit. Varje spelare ska spela som om det vore deras sista match och att liv eller död stod på spel. Ja jag vet en gammal klyscha men det är faktum nu.
Upp till bevis Djurgården.
//Sami
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar