Funderingar.

Som jag berättat om innan så har jag verkligen fått ett bra intryck av denna tjej. Hon är trevlig, charmig, spontan och vi har väldigt lätt för att prata tycker jag.
Men något har hänt.
Det är ju inte så att vi varit tillsammans eller något men vi har ändå börjat ses. Ja sen får man ju se vad som händer.
Från att ha varit trevlig å visat intresse har det nu svängt totalt.
Fast jag försökt att prata och fråga om hur hon vill ha det. Alltså om jag e för på?, är jag för pratglad eller hur hon uppfattar mig så får man inga svar.
Det tycker jag är jobbigt. En förutsättning för att man skall kunna umgås är ju att man kan prata om det mesta.
Så eftersom Måndagen var väldigt stel och hon var direkt avvisande så åkte jag hem efter jobbet. Kändes rätt och jag vill inte vara för på eller träffas för mycket i början. Men jag är urusel på att "spela" spel. Jag är den jag är och det får man antingen gilla eller inte.
Tror det är så man måste vara.

På eftermiddagen fick jag ändå ett sms att - jag antar du åkt hem eftersom du inte har dykt upp? Vad svarar man på det? Ibland förstår jag mig inte på er tjejer. Om man är avvisande kvällen innan, tror ni då att man vill umgås sen?
Jag kände inte för att träffa henne och tänkte att det är bra om vi inte ses för ofta direkt för då kan allt gå för fort. Alltså jag menar att är man van att vara mycket själv så blir det en väldigt stor omställning när man träffar någon.
Så kvällen ägnade jag åt lite tvätt och sedan tv i soffan.
Var en väldigt mysig kväll och jag tände ljus. Gillar stämningen som man får då man tänder ljus. Blir väldigt mysigt och trevligt.
Somnade rätt sent för jag låg och läste en bra stund.

//Sami